Fjälläventyret fortsätter

Onsdagen bjöd på en regnig inledning så vi tog det lugnt, softade i stugan och åt lunch innan vi till slut tog bilarna till Grövelsjön.

När vi kört sisådär 4 km var dock den äldre generationens bil tvungen att vända tillbaks eftersom chockerande nog Jörn glömt att ta med kameran!!
Tur att vi inte hunnit längre ändå!

Väl framme så var planen att ta sig runt Silverfallet i förhoppningsvis inte så mycket regn.

Alldeles i starten av rundan i en torrfura satt en Storspov.

Sen började det gå uppför men betydligt snällare uppför än dagen innan som tur var. Uppför backar och över myrmark.

Pssst, mamma Barbro, ljungen blommar fantastiskt vackert här!

På trädbilden syns lite svagt ett stängsel i bakgrunden, det är gränsen till Norge.

De allra flesta trädbilderna som bjuds i denna blogg är tagna av Jörn men ibland försöker även Erika fånga ett träd.

När vi så nått högsta platån tog vi en liten paus och njöt av omgivningarna……..och lite choklad. 😇

En liten stund senare fanns en frestande öppning i stängslet. Får man eller får man inte gå igenom i dessa tider??

60-talisterna kör den säkra stilen medan 90-talisterna tog chansen att sprida sina baciller i den norska fjällvärlden.

Efter den äventyrligheten var vi så framme vid Olån och strax hörde vi bruset från Silverfallet.

Jörn tog sig över och fotade, det gjorde även Sara för att ta en bild på Fredrik. Den blev också fin……förutom att det strax efter oss kommit ett par familjer med massa barn i 4-6-årsåldern och när Sara tagit sin bild såg hon plötsligen att på bilden fanns även en naken liten pojke……så den får ni inte se……..mycket nakenbad bjöds det på trots att Jörn stod med kamera med 400-mmobjektivet riktat mot fallet…..ja alltså…….även föräldrarna. Nej, han tog inga bilder på dem såklart!

Sen samlade vi ihop oss och fortsatte vandringen.

När vi vände oss 180 grader från fallet så var det så här vackert.

Nöjda vandrare, både människor och hundar.

De flesta av oss höll oss stadigt till leder och stigar men det finns de som kör egen egen liten ”walk-about” runt om oss.

Ibland låter han sig fångas på bild, sonen vår.

Och ibland får han tillbaks av sin egen medicin från syrran.

Men även henne kan vi få fota ibland och när vi närmade oss bilarna igen så fångade tillslut Jörn både henne och Fredrik.

Hur det gick med regnet?

Ja, inte föll det över oss, mulet men torrt!

Idag har det varit regnigt lite till och från. Den äldre generationen tog sig en vilodag i stugan och de yngre och hundarna tog sig upp på Smolet och klarade sig nästan helt utan regn trots de bistra prognoserna.

Imorgon är en ny dag, får se vad det blir då.

Vi ses!

På fjälltur

Veckan vi hade tänkt skulle äga rum 2020 blev av (väl)känd anledning uppskjuten men nu är det äntligen dags. Till fjälls tillsammans med den yngre generationen och hundarna. Hurra!

Igår, måndag, for två vällastade bilar uppåt genom landet och efter mat- & hundrastningsstopp sågs vi vid stugan vi hyrt.
Då väderprognosen är lite regntung och benen var rastlösa så blev det en liten kvällstur upp på Lillnipen. Alldeles lagom för att få smak av var vi landat någonstans.

Det är vackert åt vilket håll vi än tittar.

Men vegetationen när man kommer ner från de karga topparna är minst lika vacker den.

Alla har vi sovit gott och länge…..nåja, vissa av oss hade lite svårt att somna….kan bero på ålder….och vissa började pipa och låta lite tidigt för att alla människor var så slöa och sov.

När det väl var dags att ge oss av på dagens utflykt så var renarna redan på gång. De äger liksom markerna här, vi har bara att hålla undan och anpassa oss.

Någon fick den briljanta idén att vi idag skulle ta oss upp på Städjan. Jag får ju säga att det var en bra idé men det var också brant. Många pauser på vägen redan innan vi kom ur skogen. Det var väl inte den äldre generationen som var först kan vi konstatera.

När vi pausade var det väldigt vackra vyer men under gång får jag (Erika) konstatera att jag mest såg grus och sten och tåhättorna på mina kängor. Men nog njöt vi allihop…….utom kanske de brantaste partierna. 😅

Jo, så här brant var det faktiskt sista biten.

Men nog tusan var det värt alla steg, all svett och möda. På toppen tog vi bilder och satt oss att bara stirra ut över nejden en stund. Trötta men mycket nöjda!!

Men hungern började göra sig påmind så vi tog oss ner en bit igen och värmde vår mat, åt och njöt av en stunds vila.

Efter vilan så var det bara att ställa sig på sina vacklande ben och gå sista biten tillbaks ner till bilarna igen.
Vi kunde konstatera att hjärtat fick sin genomkörare på uppväger och lårmusklerna fick sannerligen jobba hela nervägen.

Längst ner vid parkering hittade Jörn den här………ja, vad är det för blomma?? Nån som vet?

Väl hemma igen har vi njutit av vila, mat och dusch. Nu häller regnet ner utanför och vi har det mycket bra.

Vi ses!

Blåbärstävling

Nej, begreppet Blåbärstävling är inte att plocka så mycket blåbär som möjligt utan ett begrepp inom agilitysporten som talar om att det gäller en tävling som alla kan vara med på.

I tisdags den 29/6 åkte jag bort till Hölö där Hölö Mörkö Brukshundsklubb hade en inofficiell blåbärstävling som dottern Sara och hennes hund Rex skulle vara med på.

Det var en härlig kväll med sommarsol och sommarvärme utan mygg så hela tillställningen blev mycket trevlig och härligt avslappnad.

De flesta storleksklasser var representerade men som vanligt hade alla hundar ett gemensamt, de såg ut att ha väldigt roligt.

Tyvärr gjorde både Sara och jag ett misstag som vi gjort förr, vi lät inte Rex hälsa på mig innan loppet. Så när han hörde kameran och såg mig så rundade han snyggt hopphindret för att komma fram och hälsa.

Jag vill tacka Hölö Mörkö Brukshundsklubb för att jag fick komma in på banan med min kamera och tack till alla förare och hundar som ger mig härliga bilder.

Samtliga bilder ligger under fliken Agility och bilderna på hemsidan är det ju bara att ladda ner. Vill ni bidra med ett frivilligt bidrag så är swishnumret: 0703687281

Är ni intresserade att köpa någon eller några av bilderna utan mitt namn på så kostar det 20kr per bild. Om ni vill köpa större fil för att t.ex. skriva ut bilden så kostar det 50kr per bild. I båda fallen så är det bara att kontakta mig på mail: Jrbohlin@gmail.com.

Vi hörs.

Flygande hundar

Förra söndagen den 20/6 var jag och dottern Sara med sin hund Rex till Gryttjom. Där ordnade Tierps brukshundsklubb en agilitytävling som Sara och Rex var med och tävlade i och som jag fotograferade.

Sara och Rex

På grund av pandemin så var det ett tag sedan jag fotograferade på det här sättet och jag är lite ringrostig. Inte minst märks det på bildbehandlingen. Det har nu gått nästan en vecka och jag är ännu inte klar med bilderna.

Jag har dock börjat lägga upp de bilder jag är klar med på hemsidan under fliken Agility.

Jag jobbar på med bilderna, så under de närmaste dagarna borde jag ha fått in alla bilder. Den första banan som var en agilitybana är alla bilder klara i. De två andra banorna som var hoppbanor är fortfarande under arbete.

Jag hoppas att ni får glädje av bilderna och hör av er om ni är intresserad av någon av dem.

Ja just det! Titeln, Flygande hundar , är på grund av att på majoriteten av bilderna så är hundarna luftburna.

Vi hörs

Vårens ankomst

Nu var det ganska länge sedan vi lade upp någon post här på bloggen och det är väl så livet är ibland. Det kan vara skönt att ta en liten paus även från det man tycker om att göra.

Livet är gott mot oss och vi har varit ute och njutit av vårens ankomst med alla blommor. Det började i mars med de första blommorna vi såg, Svalört:

Det fortsatte sedan i april med blåsippornas ankomst:

Strax efter Blåsipporna följde Backsipporna:

Det blev extra roligt när vi hittade den ovanliga rosa varianten på Backsippa:

Även Vitsipporna gjorde entre i april:

I samband med månaden majs intåg så utökades vårt hushåll med en tredje medlem, nämligen Dino.

Dino är en fem år gammal herre av rasen Russkiy Toy. Ordet Toy finns med där för att beskriva storleken på rasen, det är de raser som är mindre än dvärgstorlek.

Dino är egentligen vår dotter Saras hund men på grund av en olyka så förlorade Dino ena ögat och vi bestämde att han skulle få en lugnare konvalescens hos oss.

Hur länge han kommer att bo hos oss får framtiden utvisa men han trivs med oss och vi med honom.

Tillsammans med Dino fortsatte vår upptäcktsfärd bland vårens blommor med Gullviva:

Och Mandelblomma:

Det var vårblommeinlägget. ;-) Vi får se hur länge det dröjer till nästa inlägg.
Vi ses!

Snön som låg kvar

I måndags var både bussföraren och organisten lediga. Solen sken och snön gnistrade så bilen sopades och skrapades fram för en liten utflykt.

Färden gick till den södra kanten av Angarnsjön för bestigning av Klosterbacken.

Det var en fantastisk dag, solen sken från en lätt molnig himmel, naturen bjöd på det ena vackrare än det andra. När vi sen gick ner mot sjön till så svepte dimman fram över fält och sjö. Magiskt!

Men vi har det bra ändå som har kunnat unna oss varsitt par sköna varma vinterkängor för om tårna blir kalla blir det ingen rolig utflykt. Och Erikas dubbla vantar jobbade hårt, av med de tjocka för att hantera kamera och på igen för värme. Säkerhetssnören till vantar är en otroligt bra uppfinning!!
En härlig ledig dag på alla sätt! Eftersom solen närmade sig horisonten innan vi var klara avnjöts kaffe/te och bulle i bilen innan hemfärd, men det funkar fint det med.

Vintern verkar ju hålla i sig så det finns ju risk att det blir ytterligare ett snöigt blogginlägg………..men du måste ju inte titta på det såklart. ;-)
Vi ses!

Snön som kom........

Nu regnar det utanför våra fönster men i helgen var det vackert snöväder och vi var lediga och kunde vara ute och njuta både under lördagen och söndagen..

Med nya varma kängor på fötterna på oss båda var det lätt att vara ute länge. Nej, vi gick inte mer en några km varje dag men med många stopp, stativ upp, stativ ned, objektivbyten och kameravinkelletande är det skönt att ha varma tår. Och ja, Erikas handskremmar fick jobbar ordentligt de med för att hålla spelfingrarna så varma som möjligt så länge som möjligt.

Stort och smått, vyer och detaljer. När vi går ut är det först svårt att se ett endaste motiv, bara härligt att andas och vara, men plötsligen finns de där, bilderna, men visst är det många bilder som går rakt ner i papperskorgen när vi väl sätter oss med datorerna och bildredigeringsprogrammen. Men vi är ju inte ute för att vinna priser utan för att ha kul och må bra.

Når vi nu ser hur snön försvinner utanför huset så känns det extre härligt att ha de här bevisen på snön som ändå fanns häromdagen. Den var fluffig och härlig. Solen gömde sig men det var stilla och vackert ändå……och fikat finns alltid med i ryggsäckarna. Kaffe/te och bulle med skogsutsikt är himla fina grejer.

Nu får vi se vad vädret har med sig framöver. På nåt sätt är ju ändå allt vackert och…….imorgon är dagen lite längre än igår! 🎉

Vi ses!

Blommor och kottar

Vintern har kommit och vi har varit ute i snön hela helgen…..ändå är det inte det jag vill skriva om nu…..det får komma senare. Blommor i januari!

Jag (Erika) köpte en Ranunkelbukett i fredags som stått och prytt här hemma sedan dess och det går ju inte att låta bli att försöka fånga deras skönhet. Vilka häftiga blommor det är, så mycket blad i varje blomma. Galet vackert!

Men även pinjekotten måste ju dokumenteras. Det är nog dags att skörda kärnorna nu tror jag. Det kan nog bli litelite egen pesto av dem. 🎉

Men vackrast just nu: en Ranunkel! Bara namnet är ju som poesi!

Nästa gång kanske vi bjuder på lite snö, vi får se vad vi får ihop.
Vi ses!

Fotosejour efter mörkrets inbrott

En lugn hemmaeftermiddag/kväll blev istället en lugn promenad efter vattnet i det stilla snöfallet.

Två kameror, på två stativ riktades åt samma håll för att försöka fånga ljus, snö, vatten och mörker på allra bästa sätt.

Världen blir så annorlunda med lite snö. Det som inte väcker fotolust annars kan plötsligen framstå som ett bra motiv……..nåja, det blir inte alltid så bra för vissa av oss för det men om vi inte försöker så vet vi ju inte hur det blir.

Det var magiskt vackert över vattnet, det var vi rörande eniga om.

Två stativ, två kameror riktade åt samma håll…….igen. Sorry!

Sen var tårna kalla men som tur var stod bilen nära och när vi kom hem igen var det bara att värma den färdiga maten och njuta av hemmavärmen.

Vi ses!

Nyårshälsning

Så har då årets sista dag kommit…..äntligen får vi väl ändå säga. Nåja, året har haft sina både fina och roliga stunder men sen i mitten av mars i skuggan av 'nivetvad’.
Den som har lättast att slänga benen över sängkanten siktade på att fånga soluppgången över Stora Värtans vatten.

Den som har lite svårare med benkastning över sängkant hasade upp och hämtade morgonfilen och tog sig sedan årets sista löptur.
Och, ja, det är skönt att ta hissen upp sedan.

Årets sista dag rann så fotoinspirationen till när vi såg hur fin den ena amaryllisen var. Sagt och gjort, plocka fram hela studion, upp med kameran (ja, en i taget alltså) på stativet och sedan leta vinkel och fixa extra ljus och………ja, ni fattar. När andra riggar sina fyrverkerier riggade vi ett litet blomfyrverkeri. Det blir ju inte roligare än vi själva gör det helt enkelt.

Med det vill vi tacka er som hängt med på vår blogg och hemsida för i år. Vi ser fram emot 2021 och är nyfikna på vad det kommer erbjuda för fotomöjligheter. Släktingar som ännu ej fotats kanske vi snart kan ta en sväng för att få träffa och fota. Det har verkligen varit guldkantade stunder de möten som skett i år och kommer gissningsvis bli lika trevliga nästa år.
Allt gott till er alla och ett GOTT NYTT ÅR önskar vi er.
Vi ses!

Julaftonsmorgon

Julafton, klar himmel med molnbank i horisonten och minusgrader. Erika är i väg och spelar i öppen kyrka istället för Julotta så jag passar på att möta soluppgången vid Stora Värtan. När jag kom fram till vattnet så var svanar och andra sjöfåglar redan där, troligtvis har de övernattat på plats.

Det milda vädret den senaste tiden har ju gjort att Värtan i huvudsak är isfri. Eftersom minusgraden endast var cirka två grader och det var vindstilla så blev väntan på soluppgången ovanligt behaglig.

Jag gladdes åt att det inte var helt molnfritt då det blir mycket vackrare färger på det här sättet.

När jag kände mig färdig med soluppgången kom svanen på besök i ett guldfärgat hav.

Morgonen var ljuvlig så jag fortsatte efter strandkanten och njöt av små, små isskulpturer som gav en föraning om vad som kanske kan komma om det blir kallare.

Jag har en liten fascination av vasstrån, frosten lägger till en dimension på deras skönhet.

På vägen hem så gav även Viggby Ängar en uppvisning av skönhet i frost.

God Jul på er allihop, vi syns.

Grå Luciapromenad

Idag på Luciadagen så tog jag en liten promenad ner till Stora Värtan för att leta bilder med vattenmotiv. Det är helt klart en period av mulet väder som vi är inne i så bilderna har en tydlig grå nyans.

Temperaturen var bara 3 grader men eftersom det inte var någon vind att tala om så blev det en riktigt behaglig vandring. I de gråa snåren så satt gråsparvarna i sitt passande färgschema. Eller är det kanske en Pilfink, jag har alltid lite svårt att hålla reda på vilken som är vilken.

Några meter längre bort satt en annan fågel men med en mer färgrik fjäderdräkt. Den tuffa lilla Blåmesen.

Väl nere vid vattnet så fortsatte den grå färgskalan men som en vän till oss sa häromdagen, det är inte lika grått när man kommit utanför dörren som det ser ut inifrån. Så passa på och gå ut och njut av gråvädret.

Vi ses!

Gamla bilder

Idag har det varit så blåsigt så i stället för att gå ut så stannade jag inne och passade på att digitalisera bilder på mina anfäder med början av min farfars farfar Lars Petter. Det var han som tog sig namnet Bohlin som efternamn.

Sedan blev det hans son, min farfars far Per Gustaf Bohlin.

Sedan kom min farfar Arvid när han var i sin glans dagar och gjorde värnplikten.

Min egen far Göte.

Jag själv i svartvitt.

Och till sist avslutar vi den här sex generationers resan med min son Viktor.

Ha det bra så ses vi senare!

Hösthelg

Oktober när den är som bäst!

Efter en rätt seg vecka med förkylning och feber var det härligt med en riktigt fin hösthelg med skogspromenad och allt. Det började lovande redan i fredags med en fantastisk regnbåge som helt klart visade oss att skatten finns i ett hus i Hägernäs! Grattis till dem som bor där!

Med kaffe/te och bulle i ryggsäckarna tog vi en sväng på Bogesund på lördagsmorgonen och idag på eftermiddagen gick vi en sväng ner mot Stora Värtan.
Det är ju bäst att passa på att komma ut och sparka i lövhögarna när de finns och är torra och frasiga.

Dessa och ett par bilder till finns nu på ’gillat av Erika’-fliken på www.bohlinsbild.com. Det var väl till slut dags att byta ut vårbilderna på blåsippor m.m. 😇 Allt för att kunna minnas vackra dagar med sol och sprakande färger om en månad när det blivit mörkare än vad det är nu.

Nu får vi hjälpas åt att hitta ljus och glädje i vår omgivning så, vips, är det vår och ljus ute igen!

Vi ses!

Fotografera agility

Det här är Rex, i Söndags var han på Södertälje lokala kennelklubbs klubbmästerskap där han och hans förare Sara var med och träningstävlade.

Här har Rex fått syn på fotografen som även är mattes pappa. Då avbryter Rex loppet för han är ju tvungen att komma fram och hälsa, tur att de bara var med och tränade.

Det här var första gången som jag var med och fotograferade på agilitytävling på cirka två år. Jag märkte ganska snart att det här med att ta actionbilder på springande hundar kräver sin träning, det var onekligen lite ringrostigt.

Dock var vädret mycket bra och det är alltid lika roligt att se hundar som njuter av att få springa.

Jag har försökt att ta, i alla fall några, bilder på varje hund som var med och tävlade. Även om det inte var så många så blev det ett hyfsat antal exponeringar.

När jag kom hem så fick jag dock erkänna att jag inte var riktigt frisk och mycket riktigt så blommade febern ut på kvällen. Resten av veckan så har jag legat hemma med förkylning men då och då har jag även arbetat med bilderna.

Nu är bilderna klara och inlagda på bohlinsbild.com under fliken Agility. Jag hoppas att ni får glädje av dem och tipsa gärna klubbmedlemmarna i Södertälje lokala kennelklubb att de kan hitta dem där.

Vi ses!

Födelsedag och kusinfotografering

Helgen har varit intensiv och mycket rolig. När jag, Erika, jobbat färdigt så drog vi iväg till familjens ena äldreboende där en av de boende firade sin födelsedag……..nej här avslöjas ingen ålder vi kan bara konstatera att den är aktningsvärd.

GRATTIS pappa Berndt på födelsedagen!

Vi fick en mycket trevlig och god eftermiddag och kväll tillsammans och landade hemma igen när det blivit nytt datum. 🎶

Vi gjorde verkligen heder åt tårtan och tog ansvar för att den skulle ta slut. 😇

Igår, söndag, fick vi så besök av två av Erikas kusiner till lunch, Runar och Andreas. Otroligt roligt att få en stund att prata ikapp de senaste åren och höra hur de har det och vad det blivit av alla små och stora barn. Och visst fastnade de på bild! Nu är det påfyllt på hemsidan igen.

Vi kan bara konstatera igen att det här projektet är fantastiskt kul. Att möta våra släktingar och få lite tid tillsammans känns så värdefullt och roligt. TACK att ni vill vara med!

Idag är det jobb för Jörn och tvättstuga för Erika. 🎈 Vardagen ska ju få sin tid.

Vi ses!

En kardemummabulle i skogen

Idag behövde vi få andas lite skogsluft en stund så vi packade ryggorna, fyllde kaffe/te-termosarna, köpte varsin smarrig kardemummabulle och körde iväg ut på Bogesund.
En stilla promenad efter vattnet och sen fikarast i tystnaden. Aaahh! Det gör gott för själen.

Men sen var det väl ändå dags att fota lite också?!

Eftersom ljungen börjat blomma så blev valet enkelt för mig. (Den blommar väldigt vackert, mamma! 😘)

Jag kunde också konstatera att vi är olika och jobbar på olika höjd men jag hävdar bestämt att storleken inte har någon betydelse.

Vad det blir av denna höghöjdsfotografering får vi kanske se en annan dag.

Fyllda av skogsluft och bulle kan vi nu låta arbetsveckan ta fart igen.
Vi ses!

Bilder från sommaren i naturen

Nu när hösten börjar anas så har jag gjort en liten tillbakablick på sommarens fotograferande i naturen.

Jag har försökt fånga min känsla av att vara i skogen på bild och det är onekligen en långsam process.

Vissa bilder tror jag att både jag och andra betraktare kan komma överens om att det är en bra bild men andra bilder kanske betyder mycket mer för mig själv än för andra.

Det har även blivit några turer ner till havsbandet.

Även någon enstaka insekt och blomma finns även på bild.

De här bilderna och flera kan ni hitta under fliken “sommarnatur”

Ha det bra!

Slutet på semestern

Så var det till slut dags för jobbet som lämnat företräde för ledigheten att få kliva in i vardagen igen.

En av de sista lediga dagarna vände vi återigen bilen mot Hållnäs för att träffa och fotografera några av Jörns släktingar med start hos kusin Lisa. Alla fick dock inte vara med på bild. ;-)

Efter att ha tillbringat ett par timmar tillsammans med Göte i Skärplinge så gick färden vidare till Lönnö där moster Ragnhild och hennes man Lennart precis tagit över Lennarts föräldrahem. Nya bilder togs på dem och deras son Rickard. En kusin alltså!

Strax innan det var dags för middag så kom kusin Lillan dit så då var det bara att fortsätta fotograferandet en stund till.

Kvällen blev sen och när vi väl vände bilen hemåt igen kunde vi inte motstå att stanna och försöka fånga månen på bild också.

Dagen efter var planen att två av Erikas kusiner skulle komma förbi men sjukdom satte tyvärr stopp för det och vi tog bilen på utflykt och hittade ett fantastiskt vackert sädesfält. Blommor som blommor framför kameran liksom……😉❤️

Denna vecka är det jobb igen, helt okej ändå. När vi har förmånen att ha roligt på arbetstid så känns det ju inte så hemskt betungande.

Vi ses!

Hemmadagar

Så blev det lite lugna hemmadagar med promenader, bad, springturer och några besök. Eftersom det var dags att fota så hände det stora: Jörn fastnade på bild!

Plötsligt händer det! Nej, vi köpte ingen trisslott så vi fortsätter drömma om vad vi skulle göra om vi vann en miljon eller två! 🥳

Den dagen som Jörn satt sig framför kameran kom hans kusin Tenho på besök och en annan dag kom vår kompis Åke hit. Mycket trevligt prat vid båda tillfällen men också fotostunder.

Eftersom det nu börjar bli många bilder så har vi byggt om lite på hemsidan. Nu finns det en flik som heter ’Släkt och vänner’ och under den hittar ni våra olika familjer och vänner. Jaja, det är lite skralt på min (Erikas) sida än så länge men vi jobbar på att fylla på där också. Det är väl bra att skynda långsamt har vi hört. 😉

Vi ses!