Lång resa för en konsert

May 26, 2026

För länge sedan bokade Organisten biljetter till en orgelkonsert i Göteborg. Vi passade på att ta en liten minisemester som från början var tänkt att tillbringas hela tiden i Göteborg, dock upptäckte vi när vi skulle boka hotell att det fanns bara dyra rum kvar. Det visade sig att det skulle springas Göteborgsvarvet denna helg, troligtvis därför som alla billiga hotellrum var uppbokade.

Vi ändrade då planen och bokade rum på ett hotell i Skara och ägnade lite tid åt att upptäcka trakterna däromkring. Första besöket gick till Varnhems klosterkyrka.

Bussföraren har en liten fascination för kyrkfönster. Det blir ett så härligt mjukt släpljus in på de tjocka stenväggarna.

Organisten vänder naturligtvis kameran mot den nybyggda orgeln som ännu inte hade invigts när vi var där.

Vy mot nya orgeln i Varnhems klosterkyrka

Den är ju lite speciell i och med att de byggt den i en gammal stil för att så långt som möjligt återskapa en orgel som har funnits i denna kyrka tidigare.

När vi köpt lite matsäcksmackor i Varnhem så åkte vi till det närbelägna naturreservatet Höjentorp-Drottningkullen.

De håller på att öppna upp den delvis igenvuxna gamla betesmarken och blommorna fanns där i överflöd. Dessa Smörbollar var de blommor som syntes mest.

Leden vi gick var inte så lång men längst bort fanns ett bord med bänkar där vi stannade för en fikapaus. En Skånefibbla fick agera modell.

Organisten tyckte att även Bussföraren passade som fotograferingsmotiv. Bussföraren är kanske lite mer tveksam till detta.

Vid fikaplatsen fanns även ett gammalt visthus med ett vackert handtag och lås.

Landskapet här kändes lite annorlunda än vad vi är vana med från Uppland. Just här i Varnhemstrakten så var det ganska mycket rullande kullar och lövträden var absolut förhärskande.

Överallt kunde vi se spår av människors närvaro sedan långt tillbaka. Här har vi en vildapel som säkert bidragit med äpplen.

För er som läst sagan om ringen så ser ni ju naturligtvis att detta är en Ent. Eller hur?

En annan blomma som fanns i stort överflöd i detta naturreservat var Humleblomster. Här hittade vi ett exemplar som stod lite skyddat från den annars ganska friska vinden. Just stark vind är ju annars lite grand av en plåga för blomsterfotografer som gärna vill att motivet ska vara stilla.

Dag nummer två började vi med att åka bort till Kinnekulle. Vi var lite bekväma och tog bilen upp till parkeringen som finns väldigt när toppen. Kullen är ju inte så många hundra meter hög men i detta för övrigt ganska platta landskap så skänker den ganska bra utsikt.

Här ser nu Bussföraren som tagit sig uppför den sista branten till toppen. Det är tur att det inte är ljud till bilden men ni kanske ser den lite lätt ansträngda andningen.

Det är en härlig tid nu med all blomsterprakt och gula rapsfält i bakgrunden.

Den sedvanliga fågelbilden, som sagts tidigare är vi ganska dåliga på artbestämning så vi kallar detta enbart för en fågel.

Tack vare en app som vi laddat ner till telefonen så blir vi lite bättre på att artbestämma blommor. Just denna blomma är en Svart trolldruva.

Även längst uppe på Kinnekulle är lövträden mer vanliga än våra hemtrakter.

En till Svart trolldruva.

Lite längre ner i den storstammiga skogen så hade Ormbunkarna rullat ut sig.

Sedan kom då stunden när vi tog oss in till Göteborg för att gå på konsert. Först åt vi en tidig middag på ett Sushiställe som var helt vidunderligt bra. Är ni i Göteborg så pröva restaurangen Evolushi.

I väntan på att gå in i konserhuset så användes tiden till lite konstnärligt fotograferande.

Så äntrade vi konserthuset tillsammans med många andra organister, orgelspelare, orgelintresserade och musikvänner. Vi bjöds på en mycket fin konsert av Anna Lapwood som spelade både egna arrangemang av filmmusik och andras tonsättningar, dessutom så ljus- & bildsattes musiken mycket snyggt. En helhetsupplevelse!

Organisten log stort konsertens dryga två timmar och även bussföraren var nöjd.
Dock avvek vi när Anna skulle spela extranummer 2 då vi skulle ta oss tillbaks till Skara och klockan blivit sen.

Natur och musik, kan det bli bättre?!?!
Dagen efter gick färden hemåt igen men det finns det inga bildbevis på så ni får bara tro oss. :-)
Vi ses!

En regnig dag på Bogesund

May 22, 2026

Väderprognosen sade på morgonen att det skulle blåsa nordlig vind med upp till 10 sekundmeter i byarna och regn hela dagen. Därför tog jag sovmorgon och gjorde ingenting på förmiddagen.

Efter lunch så lättade regnet upp lite grand så jag tänkte att jag skulle väl i alla fall ta en promenad med regnkläder på. Väl nere vid stranden vid Bogesunds slott så visade det sig att det inte alls blåste så mycket där, dessutom var regnet nästan obefintligt.

Häggen stod i full blom och jag är glad att jag vuxit ifrån min pollenallergi så jag har möjlighet att bara njuta av de fina blommorna.

Det är några dagar per år som grönskan är så där härligt ljusgrön samtidigt som de första blommorna står i full prakt. Nyanserna kommer om ett tag gå över till mer fylligt mörkgrön och blomsterfärgerna kommer att försvinna, så det är bara att njuta dessa dagar.

Ett lättare regn och lite dimma slätar ut bakgrunden så en sten i vattnet står ut lite extra, det mulna vädret gör också att färgerna på växtligheten blir fylligare. Detta är ögongodis för en fotograf.

Det mulna vädret gjorde att också denna ö med en fyr på känns lite ödsligare och kargare.

Slånbuskarna blir lite speciella denna tid när blommorna slår ut i mängd utan att ett löv finns inom synhåll. När en blomma blir lite isolerad i bilden så framträder dess näpenhet lite extra.

Fågellivet var även igång vid strandkanten. Jag är dålig på att katalogisera fåglar så jag nöjer mig med att säga att detta är troligtvis en snäppa.

Det som var lite roligt var hur två stycken av dem flög upp när jag kom för nära och sedan stannade en bit bort ända tills jag kom ifatt dem igen. Så där fortsatte de ett hundratal meter innan de flög ut över vattnet och flög i en halvcirkel tillbaka till där vi startade.

Jag misstänker att detta är ett sätt att locka bort presumtiva rovdjur från ett väl gömt bo.

Som tur är så är slånbuskarna inte riktigt lika benägna till flykt som fåglar så det är lite lättare att komma nära.

Lönnlöven hade nästan nått sin fulla storlek och djupgröna färg men denna dag så gjorde det diffusa motljuset att löven glödde med en härligt ljusgrön nyans.

En bofink letade efter ätbara saker vid strandkanten och brydde sig inte så väldigt mycket om mig utan hoppade omkring i godan ro.

När jag var på väg tillbaka till bilen så stannade denna flugsnappare till i några sekunder så jag kunde ta finalbilden denna trevliga eftermiddag som inte blev så regnig och blåsig som det hade förutspåtts.

Det var allt för denna gång, vi syns!

Jörn

Stockholm i Maj

May 15, 2026

Ibland går våra promenader inte ut i skogen utan in till stan. Ibland med ett specifikt mål men andra gånger går vi bara dit näsan pekar.

Självklart gör vi stopp för att äta och dricka, som tur är dokumenteras inte alla de stoppen.

Ofta försöker vi undvika de värsta turiststråken men ibland måste även vi få njuta av de vackra vyerna och får då trängas med andra fotografer och turister.

Promenera är skönt.
Vi ses!

Vinterbilder från förr

March 01, 2026

Vintern börjar nu ta slut och jag har inte lyckats tagit några vinterbilder som jag är nöjd med. Eftersom jag ändå har ett behov av att visa några bilder här på bloggen så har jag tittat på bilder från tidigare vintrar och hittat några som jag gärna visar.

Jag börjar med en tall som växer vid en sjö på Värmdö som jag fotograferade en mycket dimmig dag. Dimmma har ju en bra förmåga att dölja distraktioner så denna bild blir ju väldigt “ren” i sitt utseende.

Samma dag som bilden innan och några meter längre bort efter sjökanten fanns detta motiv. Det var fascinerande med denna dimma som gjorde att synupplevelserna nästan staplades på varandra.

Fenomenet varade i ungefär en och en halv timme, sedan var sikten normal igen.

Några dagar senare så hade det kommit lite mer snö som faktiskt låg kvar på träd och buskar. Det gör ju att allt ser så där romantiskt vintrigt ut. Det är ju så här vi gärna tänker på en vacker vinter.

Och det är väl det här som är lite grand av fotograferingens förtrollning, att kunna frysa de ögonblicken som vi upplever behagliga och vackra.

Björkdungar har ju sin charm under alla årstider men när de som här är lite snöbemängda så tycker jag att de kommer i en liten klass högre.

En torkad blomsterställning har här fått en skrud av snö och med solljuset som silas genom den fallande snön så blir helheten större än bildens olika beståndsdelar.

Jag avslutar här med en bild på en häger. Som min svägerska kommenterade så ser han onekligen ut som en äldre man som kurar ihop sig i sin rock.

Det var allt för den här gången, hoppas ni fått glädje av mina bilder.

Vi syns,, Jörn

Utelunch vid vinterhav

February 08, 2026

Efter en rätt tuff period när Jörns pappa dött bestämde vi oss för att njuta av en ledig dag utomhus.
Sagt och gjort, vi kollade med ungarna och Viktor ville hänga med så vi hämtade upp honom och körde till Gudinge, Hållnäs.

Det var helt ljuvligt att komma ut till tystnaden och stillheten. Havet var helt isbelagt, det var nästan svårt att veta om vi gick på land eller på sjön när vi gick runt udden i Gudinge.

Vi hade med vår julklapp till oss själva, en liten smidig grill, och slog oss ner och grillade korv, dagens lunch!

Efter kaffe på maten……termosen är såklart med…..blev det tid att fortsätta promenaden och se om något passade i sökaren.

Det blev inte den snyggaste packningen denna gång, grill och kol fick åka i en papperskasse, tur att ingen såg oss. :-)

Läckrast var nog den dramatiska himlen över havsisen ändå.

Men när den ena fotografen ledsnade på vyn blev en annan vy mer intressant. Höhö

Tillslut var vi nöjda, lungorna vädrade med havsluft och kamerorna hade fått jobba lite. Då för vi hem igen via Götes lägenhet med brevlådetömning och medplockning av ett par småsaker.
Vi ses!

Övernattning i nytt tält

August 04, 2025

Viktor tycker om att sova ute i skogen och vi har börjat inse tjusningen med det. Så när vi nu hade semester så lyckades vi få till en eftermiddag och natt tillsammans med den arbetande sonen ute i hans hemmaskog.

Efter en mycket kort biltur från Viktors hem kom vi till skogsbrynet och påbörjade vandringen, ungefär en kilometer. Det gick först uppför en sandås och sedan planade det ut med en nästan bedövande vacker omgivning.

Efter den korta och trevliga vandringen kom vi fram till sonens glänta där han ofta tältar. Jo, han verkade rätt nöjd med att få med oss dit och det var vi med.

Mamman testade tältplatsen och sen restes tält och gjordes middag.

Natten bjöd på god sömn och vi vaknade till en ny fin dag.

Frun med frisyren i sovsäcksstil.

Nya tältet var bra att sova i, rymligt och trevligt. Gossen testade att sova i sin hängmatta och verkade nöjd med natten han med.

Med en morgonpigg man kan frun kliva upp till färdigt kaffe. Och morgonkaffe i en tyst skog med gott sällskap är verkligen en bra grej……som måste förevigas för ev utlägg socialt.

Efter kaffet blev det dags att fixa frukostgröten som kunde piffas till med blåbär från buskarna runt tältplatsen.

Maken började så småningom smyga runt med kameran medan de andra åt upp.

Så packade vi ihop och gick tillbaks till bilen, mellanlandade hos sonen och körde honom sedan tillbaks till jobbet. Själva pausade vi lite innan nya äventyr tog vid.

Vi ses!

Välbesökt Rödhäll

July 27, 2025

Är ena hälften i ett par från Hållnäs och den andra allmän havsälskare är valet lätt att åka till en klippkust i Hållnäs och titta på havet. Förra gången vi var till Rödhäll var vi i princip ensamma där men denna gång……ujujuj…….parkeringen var full! Men det fanns en gräskant där vi kunde ställa bilen som tur var. Väl ute vid vattnet så insåg vi att den tänkta tältplatsen såklart redan var upptagen och åt alla håll satt det människor och njöt men en glugg för oss och vårt tält fanns det som tur var ändå.

Då platsen tidigare varit förbjuden för oss vanliga pga militär aktivitet finns det fortfarande inte uppkoppling hur länge man än tittar på telefonen. Rätt skönt!
Vi satte upp tältet, fikade på klippan och till slut var det så dags för solen att gå ner.

efter ett par timmars sömn klev vi upp igen för att fota soluppgången oxå. Varför inte, liksom!
Konstigt nog varken såg eller hörde vi de andra tältande människorna nu. :-)

Sen sov vi ett par timmar till innan värmen i tältet blev alldeles för hög. Då blev det morgondopp, frukost och hoppackning av tältet. Bra med stativ ändå för att vädra sovsäckar.

Att ‘bara’ gå till bilen fungerar nästan aldrig, det finns alltid något som skulle kunna fastna i sökaren.

Och att gå i sommarskog och hitta massa blåbär gör att vi tänker på Dino, den lilla blåbärsälskande hunden som tyvärr inte lever längre. (Jo, han stannade och åt bären direkt av buskarna och njöt av livet.)

Så blev det en sista kaffestund med havsutsikt innan vi fortsatte hem till pappa/svärfar Göte.
Semester ändå!!
Vi ses!

Första sommarbilderna

July 21, 2025

Nu har semestern infunnit sig och jag åkte ut till Bogesund för att få vara i naturen några timmar.

Den sista grusvägsbiten innan jag kommer fram till parkeringen går förbi en gård med odlade fält där det är mycket vanligt att det går rådjur och betar.

Den här gången så var en råget ovanligt nära vägen så jag kunde få ta en bild på henne utan att avståndet var för långt.

Efter att jag parkerat så gick jag inte många meter när dessa ganska färgstarka blommor växte. De heter tydligen Natt o dag och är faktiskt lite parasitiska av sig. De kopplar in sig på andra växtes rötter och tar näring därifrån.

De är också lite giftiga så det är inte många djur som vill äta dem, dock så verkar nötkreatur äta dem så helt skyddade av sitt gift är de inte.

Lite kul tycker jag det är att den har så många färger, överst blålila och under det blommor som är gula och ibland även lite rött också.

Jag lyckades komma flera meter efter Natt o dag blommorna innan det var dags att plocka fram makroobjektivet igen. Denna gång var det ett bestånd av Johannesört, eller till och med Fyrkantig Johannesört, som pockade på uppmärksamhet.

När jag svängt av efter traktorvägen där blommorna växte så fortsatte jag på stigen som går upp på lite mer höglänt terräng där jag satte mig ner, hällde upp kaffet och sedan bara satt och tittade i säkert en halvtimme. Jag tycker det är lika fascinerande varje gång att detta att stanna upp i skogen och bara finnas är så rogivande och tillfredställande. När jag till slut reste mig upp och gick runt denna gamla rotvälta så hittade jag en bild, ljuset som spelar på det torra träet och lavarna.

När jag följde stigen ner från det höglänta partiet ner mot hästhagen så stannade en fjäril till så pass länge att jag hann hitta skärpan på den. Jag kommer inte ihåg vad den här arten heter så jag kallar den enbart för en fjäril.

Väl ute på hästängen, som nu var tom på hästar, växte gräset högt med ett överflöd av växter och insekter. Det som blev fotograferat den här gången var en Åkermönja.

En Bastardsvärmare satt stilla på ett grässtrå.

Efter en till kopp kaffe ute på ängen så kändes värmen lite tryckande så jag vände tillbaka till bilen.

När jag var nästan tillbaka vid bilen så dök den här stora fjärilen upp och satte sig stilla tillräckligt stilla så jag kunde hitta fokus på den.

Jag trodde först att det var en Aspfjäril men när jag googlade upp bilder på den hemma så kan det vara så att det är en Aspskimmerfjäril. I så fall så är den mycket ovanlig och enligt wikipedia så ska den, i Sverige, endast finnas på Värmdö. Nu är det ju ganska kort sträcka fågelvägen mellan Värmdö och Bogesundslandet så möjligheten finns att detta är lite grand av en raritet som jag tagit bild på.

Oavsett sällsynthet så är det en vacker fjäril.

Det var allt för denna gång, vi ses!

Jörn

En liten pilgrimsvandring

July 06, 2025

Idag var dagen vi bestämt att gå pilgrimsleden mellan Salems kyrka och Botkyrka kyrka.

Vandrarna för dagen var mamman och sonen.
Vädret var lite osäkert när vi tog bussen till startpunkten, Salems kyrka, men med varsin regnponcho i ryggsäckarna så vågade vi ge oss av.
Första stoppet blev vid kallkällan vid Bornsjön, självklart provsmakade vi vattnet.

Vi fortsatte genom härlig skog, några få droppar regn….eller snarare duggregn föll på oss men det blev aldrig behov av att dra fram våra ponchos.
Till slut tog vi en ljuvlig lunchrast i en skogsbacke. Först mat sen vila på varsitt liggunderlag under trevligt samspråk.

Så fortsatte vi och kom fram till sjön Aspen där man en bit går alldeles bredvid E4:an, inte så jättecharmigt. Efter det är det en låååång passage på spänger som efter det senaste dygnets regnande var lite lagom slippriga. När vi klev ner på backen igen efter spängerna var benmusklerna lite lagom spända men som tur var fanns det ganska snart ett rastbord och det var självklart dags för kaffe och choklad.

Det är ändå häftigt att vandra så här i stadens ytterkant. Skog och åkrar ett par kilometer från tunnelbanan som på 30 minuter tar en till centralen.

Efter att åter ha vandrat under E4 nådde vi så Botkyrka kyrka……..efter ett trevligt stop på Dany’s home, en inredningsbutik som vi passerade strax innan. Härligt att komma in i den nyrenoverade kyrkan, den har verkligen blivit fin.
Så gick vi sista kilometern hem till sonen och landade i varsin soffhörna och pratade klart för dagen.
En fin vandring i trevligt sällskap.
Vi ses!

Guckuskor! Och lite till.

June 15, 2025

Sedan länge så har vi sett ett litet naturreservat i Roslagen som enligt informationen ska vara ett av de bästa platserna i Stockholms närhet för att hitta Guckusko. När Jörn var där tidigare i vår så kändes den informationen lite missvisande på grund av ett väldigt högt vattenstånd. En stor del av skogen och även den markerade vandringsleden låg under flera decimeter djupt vatten.

Ändå visade det sig i slutet av Maj att bredvid alla Liljekonvaljblad så fanns två platser där det faktiskt hade skjutit upp Guckuskoblad. Så någon vecka senare åkte vi dit och se! Där stod de, Guckusko i full blom.

Och alldeles bredvid var det fullt av liljekonvaljer.

När vi kände oss nöjda med Guckskorna och alla Liljekonvaljer inne i skogsdunklet så förflyttade vi oss cirka tjugofem meter ut till en liten äng där vi hittade ännu fler bestånd med Guckusko.

Ute på ängen så var Midsommarblomster de vanligaste blommorna och detta flera veckor innan midsommar.

Flicksländorna flög omkring på ängen och ibland stannade de till länge nog för att kunna bli fotograferade.

Bland det höga gräset fanns även några fjärilar. arterna har vi dock ingen aning om.

Försommaren är fantastisk ändå.
Vi ses!

När planen inte stämmer med verkligheten

June 06, 2025

Häromveckan tänkte vi att det var dags att titta efter Kungsängsliljor och se om någon av dem kunde fastna på bild.
Vi tog den ‘smarta’ vägen över Rindö för att ta oss till Ingarö och Storängsudds naturreservat.
Misstag 1: det var kö in mot stan (alltså från Hemmesta och in mot stan) en vanlig måndagseftermiddag!! Galet!

Väl på plats så överfölls vi av Gullvivor på ängarna och i skogen. Ljvligt!
Men när vi kom ner till strandängen upptäckte vi misstag 2: Kungsängsliljorna var överblommade.

Överblommade maskrosor är ju dock rätt fina.

När vi väl svalt förtreten så var det ju trots allt en härlig kväll och det finns ju alltid något att rikta kameran mot.

Så kom vi ihåg att det ju skulle finnas Adam och Eva där också så vi fortsatte vandringen och hittade dem……..inte överblommade!

Det blev en fin kväll men nu kommer vi till misstag 3: eftersom resan tog längre tid än vi trott hade nu klockan med råge passerat middagstid och vi hade ingen matsäck. Hög tid att gå tillbaks till bilen alltså och leta upp något att äta innan hungern blev alltför svår.
Summa summarum en bra kväll trots att den inte blev som vi planerat.
Vi ses!

Resan till bokskogen

May 04, 2025

De senaste dagarna har vi varit på utflykt till Skåne och Småland. Huvudmålet var att besöka Skäralids nationalpark, vår i en bokskog!! Och som bieffekt bjöd vi med den skogsälskande sonen och gav honom resan som examenspresent, han är precis färdig PT.

Ryggsäckarna packades och bilen fylldes.

Delmål ett blev ett hotell i Helsingborg. Jörn var inte helt nöjd med att vara fotomodell när magen sa att det var dags för middag.

Morgonen efter gav vi oss iväg. Vädret var helt fantastiskt och humöret hos oss alla på topp.
Skäralid visade sig från sin allra bästa sida.

Självklart måste utsikten från Kopparhatten dokumenteras.

Efter lunch följde vi stigar som gick lite längre från ravinen för att få njuta av bokskogen för fullt. Vägens längd blev något längre än vi tänkt men vi kom dit vi ville och passerade massa härliga vyer och miljöer.

Och när vi var som längst bort blev vi uttittade från en hage.

Till slut landade vi (efter en stigning upp för ravinens brant) på Liagården där vi åt middag och slog läger för kvällen.

Morgonen efter var stilla och ljum, frukost avnjöts innan vi på något stela ben satte fart på turen tillbaks till parkeringen.

Efter ‘målgång’ for vi nöjda och lite småhungriga ut till kusten igen för att äta lunch på Ransviks havsveranda. Vi hade funderingar på om vi skulle gå en sväng på Kullaberg men insåg att våra trötta ben gjorde bäst i att få landa i en hotellsäng. Så efter lunch tog vi en tur upp till fyren och sedan vidare mot Eksjö…..via de fantastiskt blommande rapsfälten.

Du undrar varför vi landade i Eksjö? Jo, det gjorde vi för att det finns en liten bokskog även där, Kvänsås. Efter middag och natt på Stadshotellet for vi alltså ut dit. En liten skog med mycket vitsippor.

Så fortsatte vi ett stenkast norrut och landade vid Assjön och Anebyleden för ett lunchstopp.
Men här blev beslutet att inte övernatta då väderprognosen sa regn och kallt. Istället satt vi fart hemåt och släppte av sonen på seneftermiddagen.

Vilka sköna dagar det blev! Att bara vara och släppa vardagen för ett litet tag, härligt.
Tältandet gav mersmak och nu har vi allt vi behöver så nu är vi nog snart ute igen och njuter och foter.
Vi ses!

Florarna

September 26, 2024

För ett tag sedan så besökte jag naturrreservatet Florarna i norra uppland. Det ligger ganska nära trakterna där jag växte upp och jag hade en längtan till barndomens skogar. Efter en biltur som började på motorväg och slutade på en grusväg som inte ens syntes på gps skärmen så kom jag fram till min startpunkt. Där klev jag på upplandsleden som går genom naturreservatet.

Efter bara några tiotals meter hittade jag det första fotomotivet. Ett blomblad i det milda ljuset under trädkronorna, färgen på bladet visade att sommaren höll på att gå över i höst.

Eftersom det är ett naturreservat så får träden i stor utsträckning stå och falla som de vill och här ser vi en avbruten björkstam med två rejäla tickor.

Här är det en stor gran som fallit över stigen och som tappat barken. Mönstret vi ser är gångarna efter Granbarkborren. De kan gå över till friska träd och ta död på dem genom att hindra saven från att transportera vatten och näringsämnen upp och ner. Å andra sidan så ger tillgången av granbarkborren mat till flera arter av fåglar.

Alltid när jag kommer in i en högstammig barrskog så känns det som att själen får lindring och bekymmer skjuts lite åt sidan. Jag har börjat att försöka fånga den sinnesstämningen på bild och här ser ni nu två försök till detta.

Florarna består ju av stora myrmarksområden och det får mig att återigen komma tillbaka i minnet till barndomsskogarna i Julö som faktiskt har ganska mycket av myrar och mossor. Dock får jag erkänna att storleken på myrarna här i Florarna är av en liten annan kaliber.

Jag har ingen bild på spängerna som upplandsleden går på över myrarna men det är oerhört bekvämt att kunna vandra över myren på fina spänger. Vill ni uppleva myrar så är det här en mycket bra plats att vara på.

I kanten av myren så har skogen börjat återerövra marken men det är fortfarande en klar sumpskogskänsla där.

När man följer leden så kommer man då och då upp på lite högre mark där marken blir markant mycket stenigare och träden växer sig höga och starka.

Innan min lilla vandringstur i Florarna var slut så hann leden sticka ut på myrmark igen. Det är en sällsam skönhet hos en myr som jag har svårt att sätta fingret på. Det kan var den öppna ytan, att jag kan se lite längre. Det kan vara de gröna och gula nyanserna som tilltalar mig. Som sagt var, jag vet inte varför men jag tycker myrar är vackra.

Så efter den sista myren så var det bara att följa en stig tillbaka till bilen och åka hem. Jag siktar dock på att komma tillbaka, helst när det är vindstilla, precis vid soluppgången och en härlig dimma över myrarna men det får bli ett senare projekt.

Det var allt för den här gången, vi syns!

Jörn

Blommor från april till augusti

September 11, 2024

Vi har under året varit ute och fotograferat bland annat blommor men inte kommit oss för att visa våra blombilder så ofta. Därför kommer här ettt blogginlägg som handlar enbart om blomsterfotografering. Vi börjar i April med Tussilago eller Hästhov som den också heter. Den är tagen hemma på Viggby ängar mellan E18 och Stora Värtan.

Varje år åker vi bort till backen med Backsippor och ser hur långt gångna de är. I år var vi där i april och de hade just börjat synas som små håriga knyten.

Erika hittade dock en som hade slagit ut.

Den 1:a maj åkte vi in till Kungsträdgården när de Japanska körsbärsträden stod i full blom. Det syns inte på de här bilderna men vi var inte ensamma där.

Hemma hos oss så har vi en liten skogsdunge utanför vår balkong. Varje år så dyker det upp nästan ett hav av Blåsippor i den dungen. Detta år så var Erika påpasslig och fångade denna sippa på bild.

Samma dag som Erika fotograferade Blåsippor åkte Jörn bort till hästängarna på Bogesund och hittade dungar med Styvmorsviol. Det var relativt vindstilla ute på ängen så det blev lite lättare att hitta skärpan.

Längre in i skogen efter hästängarna så lyste en solstrimma ner genom grenverket på dessa två blommor.

Några dagar senare så åkte vi ut till ängarna vid Hagby där Slånbuskarna stod i full blom.

Lite i skuggan av Slånbuskarna lyste Gullvivorna i kapp med kvällssolen.

Dagen efter så tog sig Jörn in i den gamla granskogen vid Hagby och letade efter Liljekonvaljer, det var några dagar för tidigt.

Men bara några meter därifrån så ståtade Harsyran med sin lilla söta blomma.

Erika hittade en vildapel i full blom.

Jörn passade på att åka tillbaka till Backsippebacken när han hade en ledig eftermiddag och kväll. Nu hade sipporna slagit ut ordentligt, även den rosa varianten som tydligen är ganska ovanlig men finns här. Vi tycker oss märka att de rosa exemplaren brukar ligga några dagar efter de vanliga blå.

Ingen av oss lyckades ta någon bild på Maskrosor när de lyser gula i gräsmattan men när det fanns Maskrosbollar i motljus, då passade vi på.

I slutet på maj så tog vi en kvällspromenad bland mygg och blommor och hittade både Rödblära och Midsommarblomster.

Jörn gav sig ut en försommarmorgon med sikte på Liljekonvaljerna i gammelskogen. På vägen dit så hittade han fullt med gula blommor vid sidan av stigen. Det visade sig senare ha det lite osmickrande namnet Skelört.

Alldeles bakom beståndet av Skelört så fanns även där en matta av Liljekonvaljblad och där fanns även nu utslagna blommor. Varje gång man går in bland ett sådant här bestånd av Liljekonvaljer så dyker det upp en hord av myggor. Undrar om de sitter på undersidan av blommorna och bara väntar? Tur att det finns myggmedel.

I början av juni så bestämde vi oss för att åka bort till skogen bakom Skarpäng och på vägen dit kolla hur det såg ut på ängen. Det visade sig att de ännu inte slagit ängen så den var full av olika blommor, Prästkrage, Humleblomster och Smörblomma bara för att nämna några. Vi kom aldrig in i skogen, vi stannade på ängen och fotograferade och drack kaffe tills vi åkte hem.

I slutet av juni så börjar den mesta blomsterprakten avta men det finns fortfarande kvar blommor som inte blir fotomässigt sämre av kvardröjande regndroppar.

I början av juli började vi vår semester med att åka till Rödhäll ute vid Hållnäskusten. Målet var att fotografera både solnedgång och efter en tältnatt även soluppgången. När det var avklarat så fotograferades Fackelblomster bland klipporna.

I kanten av skogen hittades även denna Geranium,

Semestern fortsatte sedan med en tur till Öland och Alvaret. I denna savannliknande miljö hittade vi flera blommor som vi ägnade en ganska lång stund åt.

Den sista semesterveckan ägnades åt lite hemester, ett besök till Angarnsjöängen resulterade i både Rödklöver. Rödklint och Johannesört.

Vid en liten stadstur hittade Erika blomsterprakt bland kullerstenar.

Vid en liten badresa till klipporna vid Bogesund så badade Erika och Jörn höll sig torr och fotograferade Fackelblomster.

Här har nu augusti infallit och blommorna blir mer och mer sällsynta men Jörn hittade en Ängsvädd i morgonljuset.

Det var allt för denna gång, vi syns!

Erika och Jörn

Rådjur

August 22, 2024

När jag planerar att åka ut med kameran i naturen så brukar jag säga vart jag ska och vad jag ska fotografera. Oftast slutar det med att jag åkte dit jag tänkte men kommer hem med bilder på helt andra saker än vad jag sa. För någon vecka sedan så sa jag till Erika på kvällen att jag tänkte åka till Hagby ängar och fotografera rådjur, hon nickade och önskade mig lycka till. Morgonen kom och jag började försiktigt vandringen genom skogen för att komma bort till fälten där rådjuren brukar hålla till. Innan jag hunnit fram så såg jag något rödbrunt som rörde sig. En råget som inte hade märkt att jag kom, jag stannade och lyfte sakta kameran och som vanligt vid de första klicken så tittar hon upp.

Några bilder senare så tycker hon att jag nog är lite farlig i alla fall så hon hoppar iväg och skäller med det hesa skallet som rådjur har. Dock saktade hon in och ville kolla ordentligt vad det var som lät så jag fick en till chans att ta bilder när hon stannade till igen. Efter denna bilden så gav hon sig dock av utom synhåll.

Ganska nöjd med morgonens utdelning så fortsatte jag vidare, smygande bort i kanten på fälten där det är störst chans att hitta rådjuren.

Jag kom fram till det sista fältet utan att sett något mer intressant och började gena över fältet. Då ser jag på andra sidan fältet hur ett kid hoppar upp och in i elstängslet, kidet stannar till och tittar förvånat på mig och verkar inte riktigt förstå vad som händer. Jag hinner ta en bild innan det forcerar stängslet och försvinner in i skogen bakom.

Lätt euforisk efter två möten med rådjur som resulterade i bilder på samma morgon fortsatte jag till en liten rastplats för att få mig en morgonsmörgås och kaffe. När jag är nästan framme så ser jag hur en råbock reser upp huvudet ur det höga gräset på ängen! Detta är inte sant tänkte jag, fick upp kameran och tog en serie bilder. Råbocken tittar lite grand åt mitt håll men verkar förvånansvärt obekymrad av min närvaro.

När jag tittar lite till höger ute på ängen så ser jag förklaringen till hans orädsla gentemot mig. Därute går nämligen en råget som har fångat hans intresse. Hon verkar inte heller vara så jätterädd heller och efter en stund så närmar sig bocken och efter några varv ute på ängen så har de säkerställt artens fortbestånd.

Både rågeten och bocken försvinner sakta bort och jag får äntligen sätta mig vid rastplatsen och äta min matsäck. Det är alltid lika rogivande att bara sitta i naturen och insupa känslan att vara en del av skapelsen. Mitt i mina filosoferingar så kommer råbocken vandrande tillbaka över ängen så det var bara att packa ihop termosen, ta fram kameran och ta fler bilder.

Att det blir så här många rådjursmöten tillhör verkligen ovanligheterna, till viss del kan det bero på att det är brunsttid för rådjuren så de är inte riktigt lika vaksamma som på andra tider på året. Dessutom så hade det regnat på natten så jag hade ganska lätt att smyga mig fram nästan ljudlöst, sen måste jag väl erkänna att jag har smugit på rådjur i nästan femtio år nu så jag har lärt mig lite grand om att hålla mig ur vindriktning och att jag tränat upp min förmåga att upptäcka djur i naturen. Oavsett orsaker och kunskaper så är jag mycket glad över att det blev bra bilder och att jag kan få visa dem för er på den här bloggen.

Till sist kommer här en bild på högstammig tallskog som jag gick igenom på väg till bilen.

Det var allt för den här gången, vi syns!

Jörn

Landsboda naturreservat

August 05, 2024

Vi hade en ledig dag och väderprognosen lovade sol med lite moln på förmiddagen. Jörn ägnade en tidig morgontimme med att leta upp naturreservat i Roslagen, Landsboda naturreservat såg lite lovande ut med gammal orörd barrskog med inslag av myrmark och ängsmark.

Erika väcktes med mycket varsam hand och ville följa med. Kaffet kokades, smörgåsar breddes och sedan gav vi oss av.

När vi kom till Åkersberga så gick vindrutetorkarna igång på grund av allt regn. Jörn påstod att det bara var en chimär, regnet skulle inte komma förrän på eftermiddagen.

Lyckligtvis så var molnen borta igen när vi kom fram till Landsboda, vi parkerade och gick iväg på den lite lätt igenväxta stigen. Som tur var så fanns där täta markeringar var stigen borde gå.

Det var en riktigt trevlig skog där vindfällen fått vara kvar under några decennier. Tyvärr fanns där ganska mycket mygg inne i skogen så vi ville inte stanna för länge.

Jörn hann i alla fall med att försöka fånga lite grand av atmosfären i skogspartiet.

Vi travade på längs med stigen och konstaterade att det blir perfekt att komma tillbaka hit på hösten när myggen försvunnit och lövträden fått lite höstfärger.

Efter fikastoppet så fortsatte vi längs lite ängsmarker och där kom vi fram till ett bestånd med rödklint och där verkade traktens alla fjärilar ta sin lunch.

Här en Påfågelöga.

En amiral.

Pärlemorfjärilar i mängd.

Och en citronfjäril.

Vi såg en sorgmantel med men den ville inte vara med på bild tyvärr. 🤷🏼

Här ser vi ett till av Jörns försök att fånga upplevelsen av en skog.

Vi ses!

Alvaret, Långe Jan och Kalmar

July 21, 2024

Semester är att få bara vara, gå dit näsan pekar och göra sånt vi mår bra av.
En sak som står i topp är att vara ute i naturen så förra veckan var det dags för en dos naturupplevelse vi inte haft sen vi var barn. Alvaret på Öland.

Efter en trevlig tripp söderut med bl.a. fikastopp i Lofta (rekommenderas) landade vi på ett hotell i Kalmar som fick bli vår bas ett par dagar. Dagen efter var det dags för en vandring på Alvaret.

Att gå 7 km är ju egentligen ingen jättestrapats men med två människor med varsin kamera och diverse objektiv kan vi berätta att det tar tid……..lååååååång tid.
Kaffetermosen blev tom, vattenflaskorna tömdes, den medhavda maten och kakorna åts med god aptit men runt kom vi……..till slut. 😎

Så här dags har vi gått sisådär 400 meter.

Sen ändrade det karaktär, forfarande blommor men inte i samma mängd och så dessa underbara enar. ibland en och en och ibland en liten skog av dem.

Nästan halvvägs hade vi bara stött på en människa men plötsligen blev det ‘folkstorm’ och flera par och familjer gick om oss, vilket ju inte var så där supersvårt.

I väntan på att maten skulle bli klar så noterade den ena av oss den lilla växt-ön bredvid den andra kameran. Allt är inte så stort. Väl hemma upptäcktes även ohyran på växterna……och där hade vi sovit middag……..😲

Väl tillbaks vid bilen igen styrde vi till Ölands södra udde och Långe Jan. Där överraskades vi av en otroligt stämningsfull dimbank.
Ljuset blev magiskt och det var lätt att förstå sägner om sjöjungfrur när vi hörde gråsälarnas sjungande.

Dagen efter tog vi en förmiddagspromenad i Kalmar.

Där bjöds på tillfälle till självporträtt.

Somliga fotar slottet och andra fotar annat.

På eftermiddagen gick vi till Fredriksskans arena där årets Guldagility ägde rum dessa dagar. Ja, då kan ni ju alla förstå valet av resmål ännu bättre.
Kvällen innan var vi och såg när dottern tävlade med sin ena hund men denna dag var det tävlingspremiär, så kallad blåbärstävling, för den yngste av hundarna vilket såklart måste dokumenteras.

Efter det gick vi och åt middag och skulle sedan bara gå till hotellet då någon av oss fick kraftiga behov av att titta på havet och horisonten…….nej det är inte han på bilden som är den skyldige.

Det var tur att vi även stannat i den lokala godisaffären och köpt fredagsgodis så vi hade nåt att muta oss med när benen inte var helt samarbetsvilliga på vägen hem sedan men vackert var det.

Fina och sköna dagar blev det.
Vi ses!

Övernattning vid Rödhäll

July 14, 2024

För några veckor sedan så berättade jag om när jag fotograferade solnedgången vid Källarberget och soluppgången vid Rödhäll. Då väcktes tanken på att tälta vid Rödhäll och inte behöva förflytta sig på natten. Den tanken föll i god jord hos sonen Viktor och inte riktigt lika entusiastiskt hos fru Erika men första helgen på semestern hände det. Viktor har ju redan tält med tillhörande utrustning och Erika och jag fick låna av dotter Sara.

När vi kom fram till Rödhäll så gick vi först en rekognoseringstur där vi träffade på Skrattmås.

Och en gråtrut.

När vi väl hittat en bra tältplats så gick jag ner på klipporna och började fotografera solnedgången. Det var ganska mycket moln som förgyllde kvällen.

Här ser ni min bild av solnedgången.

Och här ser ni Erikas bild, hon stod kvar längre bak tillsammans med Viktor så tittar ni noga så ser ni siluetten av mig strax under solen.

Viktor har ännu inte förstått värdet av att fotografera med kamerautrustning så han bara njuter och kanske upplever mest av oss tre.

Björns fyr fick en orangefärgad bakgrund.

En gråtrut i de sista minutrarna innan solen försvann bakom molnen och horisonten.

När så solen gått ner så gick vi och lade oss i tälten och fick sova ungefär i fyra timmar innan det var dags igen. Jag mutade fru och son lite grand med att gå upp tidigare och koka kaffe samt plocka fram de medhavda wienerpecanbröden som fick bli en första frukost.

Här har vi nu ställt upp kamerorna i riktning mot soluppgången.

Vi fotografer har ju en benägenhet att aldrig vara riktigt nöjda så den här morgonen hade vi hellre haft moln över hela himlen och en öppning i horisonten, som ni ser så blev det tvärtom men det blev ganska bra i alla fall.

När vi stod och fotograferade så säger Viktor att där ute på havet var det en sten som försvann, undrar om det var en Säl? Mycket riktigt, ganska långt ut så stack en knubbsäl upp huvudet och vi fick några sekunder på oss att ta bilden.

En ganska lång stund efter själva soluppgången så letade sig solen fram över molnbanken och bjöd på vackra färger och en solgata på havet.

Sonen och hustrun gick sedan och lade sig i tälten igen men jag tog en liten sväng ut på klipporna. Hittade här Fackelblomster i morgonljus.

En Skrattmås vid vattenbrynet.

Här ser man tydligt den randiga gnejsen med ovanligt mycket fältspat i.

Björns fyr igen med molnfärgad bakgrund denna gång.

Skrattmåsar på de röda klipporna som troligtvis gett namnet Rödhäll till denna plats.

Längre upp på klipporna, nästan vid skogsbrynet hittade jag dessa blommor. Jag har lyckats läsa mig till att de tillhör släktet geranium och troligtvis så har de ordet näva i sitt svenska namn. Om någon av er vet det exakta namnet så berätta det gärna för mig.

Jag avslutade min morgonfotostund med att hinna få en bild på en ung Sädesärla som sprang omkring på klipporna bland småpölarna och fångade insekter.

Sedan gick även jag och lade mig för att sova några timmar till.

Efter en andra frukost och en skön kaffestund packade vi så ihop tälten och gick tillbaks till bilen.

Innan hemfärd tog vi en liten extrasväng till Fågelsundet och gick och njöt av sjöbodar, havsutsikten och svalorna.

Sen styrde vi bilen hemåt igen uppfyllda av ett härligt dygn……..trots viss sömnbrist.

Vi ses!

Blommor och ett överraskande vildsvinsmöte.

July 09, 2024

För någon vecka sedan hade jag en ledig dag, jag vaknade ganska tidigt och eftersom vädret var ganska bra med ett regn som hade dragit förbi under natten så passade jag på att åka bort till skogarna på Bogesund. Bara några meter från parkeringen finns en liten jordhög där denna Akleja växer, förmodligen ursprungligen från någon trädgård och här förvildad. Denna blomma har onekligen ett speciellt utseende, nästan lite som en utomjording.

När jag var färdig med fotograferingen av Aklejan så packar jag ihop kameran, vänder mig om och får syn på dessa tre Vildsvin. Jag har mycket stor respekt för deras förmåga att försvara sig så det blev en intern kamp mellan viljan att få bra bilder och att inte riskera hälsan. Jag tog några bilder men då de var på väg rakt mot mig så ropade jag till med ett hej, hej! De tittade upp och försökte lokalisera var hejandet kom från så jag blev tvungen att heja på dem en gång till.

Efter det andra hejandet så tog de abrupt till flykt. Det är väl så med i princip alla våra vilda djur i skogarna att om vi bara talar om för dem att vi är människor och var vi är någonstans så har de ingen orsak att attackera .

Det som kändes lite överraskande med detta möte var att det var ganska sent på förmiddagen och oftast så är ju Vildsvin nattaktiva men naturligtvis är de ju någonstans under dagtid också så detta var ju bara en riktig lyckträff..

När stegen av Svinen försvunnit i fjärran så fortsatte jag åt det andra hållet. Efter en stund så kom jag fram till Hästängen där växterna fortfarande hade kvar fukten från nattens regn.

Här en Smörblomma i motljus och med vattendropparna hängande.

Även blåklockan var smyckad med pärlor av vatten.

På vägen hem så hann jag med ett djurmöte till. Denna gång en råget med kidet dolt bakom de två tallarna. Som vanligt med sådana här möten så blir det några sekunders ögonkontakt och sedan flyr de med kraftfulla språng.

Det var allt för denna gång, vi syns!

Jörn

En solnedgång och en soluppgång på samma fototur.

July 01, 2024

Jag växte upp på Hållnäshalvön som ligger i norra Uppland. Där finns en av få platser i Sverige där du kan få se solen gå ner i havet. Samtidigt så går det ju naturligtvis att se solen gå upp ur havet från samma halvö.

Dock är det ju på sommaren när solen går ner väldigt sent, strax före tio på kvällen, som detta fenomen kan observeras. Samtidigt som solen går upp cirka halv fyra på morgonen.

Så för cirka en månad sedan tyckte jag att det vore väl en bra ide att fotografera både solnedgången och soluppgången inom sex timmar. Sagt och gjort, jag packade bilen med kamerautrustningen, mat och lite dryck och gav mig iväg till Källarberget.

Jag anlände någon timme före solnedgången och började leta efter en bra vinkel. Havsnivån var ovanligt låg så jag fick leta lite grand.

Under sökandet så träffade jag på några fåglar.

Först en gråtrut med som jag tror Gårdskär långt borta i horisonten.

Sedan kom denna fågel simmande, en småskrake.

Sedan en av mina favoriter från Hållnäskusten, en Tärna, för att inte uppröra alla ornitologer så vågar jag inte säga om det är en Fisktärna eller Silvertärna. Tydligen så ska spetsen på näbben hos en Fisktärna vara svartfärgad medan en Silvertärnas näbb skall vara helröd.

Jag får väl skylla på min vilja att göra artistiska bilder i stället för rent artbeskrivande som gör att det inte går att se om näbbspetsen är svart eller inte.

Tärnan stannade på stenen och poserade lite en stund så det blev två bilder till.

Sedan var det dags att inrikta sig på motivet som jag hade kommit för. Solnedgången.

Det kändes väldigt lyckosamt med alldeles lagom mycket moln och det kändes som hela världen började sakta in.

Jag provade också att använda de nya filterna som jag köpt. Ett polariserande filter och ett “neutral density” filter, helt enkelt ett filter som mörkar ner bilden. Just det filter minskar ljusinsläppet med sex steg. Den tekniska terminologin åsido så gör dessa filter att jag kan använda en mycket längre slutartid vilket leder till att vågrörelserna blir utsuddade och vattnet ser mera slätt ut.

Även denna bild är tagen med den längre slutartiden.

Jag får erkänna att jag har lite svårt att bestämma mig för vilken typ av bild jag föredrar, den med det utslätade havet eller denna med en mer realistisk känsla.

Det bästa är kanske att jag visar båda typerna av bild på denna solnedgång och sedan låter dig som betraktare avgöra vilken just du föredrar.

När så solen försvunnit bakom horisonten så gick jag tillbaka till bilen och körde till andra sidan av Hållnäshalvön. Närmare bestämt Rödhäll.

Väl framme vid parkeringen där så lutade jag tillbaka stolsryggen, satte klockan på ringning till klockan två på morgonen och somnade sedan.

Morgonen var ganska ljummen och vindstilla så alla myggen som väntade utanför bilen följde med hela vägen ner till strandkanten.

Det var lite mer moln på morgonen så soluppgången blev lite mer färgsprakande än solnedgången några timmar tidigare.

Här har vi nu själva soluppgången.

När solen sedan gått upp en liten bit och det fortfarande var en molnbank i horisonten som blev rödfärgad av solen så flög en gråtrut in i bildrutan och höjde upp denna bilden ett snäpp.

Men bilden fungerar ju även utan djurliv.

Jag tog en liten morgonpromenad på klipporna och hittade detta bevis på livskraften hos växter. En maskros som växer ur en minimal spricka i klipporna bara några meter från Östersjön.

Namnet Rödhäll som denna karga bit av Hållnäskusten heter misstänker jag kommer från det faktum att just gnejsen här på Hållnäskusten innehåller ganska mycket fältspat som är en av tre ingredienser i både gnejs och granit. Fältspaten är den röda delen av gnejs så klipporna här är ganska röda i sin färg.

Just denna bild är kanske inte den bästa på att återge den röda färgen men jag gillar den ändå. Lite sådär vilsamt kargt.

Med detta tackar jag för mig och hoppas att ni har fått en stunds stilla naturskönhet genom mina bilder.

Vi syns.

Jörn