I kanten av Falun ligger inte bara Lugnets hoppbacke utan även Lugnets naturreservat. Det här är en liten bildberättelse om vårt besök i detta område.

Vi parkerade vid parkeringen ganska nära hoppbacken och tog första bilden på en viol cirka fem meter från bilen.

Leden som vi bestämt att följa började vid några hus för att sedan fortsätta in i dalaskogarna. I skuggan av björkarna och tallarna växte Midsommarblomster i mängd, som vanligt är svårigheten att hitta ett fint exemplar som har en lugn bakgrund, dessutom gäller det att anpassa sig till vindpustarna som var närvarande denna dag.

När vi närmade oss en stor äng där leden gick förbi den första rastplatsen dök några blåklockor upp. Fotograferingstekniskt så är svårigheten med blåklockor att de är för tredimensionella. Det är ju trevligt att ha så stort skärpedjup så att hela blomman blir skarp men ändå att bakgrunden blir trevligt suddig och lugn. Här ser ni fotografens medelväg med största delen av blomman i fokus och hyfsad bakgrund.

Väl ute på ängen, som fortfarande var ganska våt efter nattens regn, började vi klafsa omkring och leta bildvinklar på blommorna där. Enligt appen Flora Incognita så är detta ett exemplar av Åkervädd.

Och detta skall enligt samma app också vara Åkervädd men i en tidigare växtfas.

I skogsbrynet efter ängen växte Smällglim.

Vi befann oss fortfarande i den lägre delen av området med mycket inslag av björk bland tallarna och lite högre markvegetation, som till exempel dessa ormbunkar.

Ganska snart så började leden gå uppför, vi tog ett djupt andetag och började arbeta oss uppför. Döm om vår förvåning när det faktiskt gick ganska bra att vandra uppför med kameraryggsäckarna. Det är ju faktiskt så att det sista halvåret så har vår son tränat med oss och helt plötsligt upptäckte vi att den träningen har gett resultat.

Mindre andfådda än vad vi kunde varit så tog vi ändå en liten paus efter stigningen.

Här kom vi in i tallarnas rike med marken täckt av lingon och blåbärsris. Vi konstaterade att skogen i Lugnets naturreservat verkligen var lugnande.

Den högstammiga skogen gav ett härligt ljus och belyste en liten krokig tall som vi gissar är väldigt gammal trots sin ringa storlek.

Stigarna var mycket trevliga både till utseende och gångbarhet. Antagligen så är de ganska välbesökta och därför väl uppgångna utan att vara söndertrasade.

Här är vi på väg uppför nästa uppförsbacke. Mitt i stigningen hittade vi vackra vyer att ta bild på, att vi samtidigt kunde hämta andan lite grand hör inte alls till saken.

Det är ju tallarna som är flest till antalet uppe på höjderna här men någon enstaka gran lyckas ändå hitta lite sol.

En storm för inte så länge sedan hade sett till att det var många vindfällen och även avbrutna tallar. Strax efter där denna bild togs så gick leden över ett hygge med frötallar och där var det så många vindfällen att det blev riktigt besvärligt att ta sig fram.

Efter hygget så fortsatte den mycket vackra dalaskogen med en härlig blanding av barrträd. Här befann vi oss på den högsta delen av leden så härifrån började det bli nedförsbacke.

Innan vi var tillbaka till vår bil så hann vi med att beundra ljusspelet på björklöv.

Vi började vår vandring bland Midsommarblomster och vi avslutade den bland samma blomster.

Pga den ena fotografens klantighet vidtog sedan en jakt i de lokala fotoaffärerna för att hitta en batteriladdare……det misslyckades men som tur var hade hon jag menar hen med sig två batterier och de klarade hela resan.
Och när vi ändå var i Borlänge så passade vi på att gå till den lokala musikaffären.

En provade och den andra tittade och skrev önskelista. :-)

Vi avslutade denna lilla utflykt med att besöka Ornässtugan, den var tyvärr stängd för besök men utsikten bakom den över sjön Runn är i våra ögon väldigt mycket Dalarna.

Det var allt för denna gång, vi ses!